Uppdaterat 2007-05-22.
Berättelsen börjar med att vår bästa muskatt Linda en morgon uppvisade kraftiga kramper.
Jag tänkte ta henne till veterinären och kolla vad det berodde på. Min misstanke då var
att någonting skadat hennes hjärna och att hon höll på att utveckla epilepsi. Hon verkade
snabbt bli bättre så jag släppte ut henne, vad jag trodde skulle bli en kort stund. Linda dök
inte upp igen. På kvällen blev alla oroliga, eftersom hon alltid brukade komma hem. Maken berättade
att kramper kan bero på förgiftning. Vi misstänkte att hon blivit dålig och tappat bort
sig eller gömt sig. Jag satte upp lappar och efter en vecka ringde jag polisen, utifall någon hittat henne.
Vi gick långa promenader och letade. Under en sån promenad pratade jag med en annan mamma som
nämnde en svart katt jag också kände till. Hon trodde något var fel på den och beskrev
symtomen. Jag tyckte det lät som ett njurfel, medan hennes första gissning var diabetes. Efter samtalet
började jag igen tänka på min mans ord om förgiftning. Senare berättade den andra mamman
att hon precis efter vi gått börjat tänka på råttgift. Det var en typisk synkronositet.
Vårt samtal och mina tankar efteråt fick mig att kolla efter Linda i den stora ladan som ligger vid
vårt hus. Den har en trasig port man kan gå rätt in i utan att öppna. En orsak att jag
kollade var att den svarta katten ofta synts där och att Linda brukade jaga möss inne i ladan hon sen
kom hem och visade upp. Inne i ladan låg klart synligt en giftbehållare på golvet. Jag hittade
också den svarta katten utanför ladan tillsammans med vår Norska Skogkatt Rana, som jag genast
tog hem. Den svarta kissen sprang in till giftet i ladan genom öppningen i porten. Senare hittade jag totalt
12 behållare med superwarfarinet Bromadiolon i ladan, som Anticimex satt ut sex månader tidigare.
Detta hade skett utan att ett enda meddelande satts upp utanför byggnaden och än mindre nere på
anslagsplatsen ovanför våra brevlådor, trots att det bor flera barnfamiljer i området och
ännu fler hund- och kattägare. De sista fem lådorna gift hade de dessutom satt ut efter att de fått
veta att vi fått en katt förgiftad. Enligt Kemikalieinspektionen får detta gift endast placeras i
stängda utrymmen dit barn och husdjur inte har tillträde. Än idag ligger det här giftet helt
öppet och på Anticimex information inuti ladan erkänner de att de placerat giftet UTOMHUS. Enda
skillnaden som skett sen jag uppmärksammade miljökontoret på problemet är att en lapp satts upp på
porten som vetter mot gårdens insida. Det vill säga där ingen utom den som tar sig ett ärende
till gården kan se lappen.
Genast på måndagen efter upptäckten den 12 mars 2007 skrev jag en förfrågan
miljökontoret, eftersom jag vet att de måste respektera min anonymitet till skillnad från
polisen som gör en öppen utredning: "Jag skriver med anledning att jag hittat en behållare med
råttgiftet Bromadiolon i en tom lada som ligger intill vårt bostadsområde, när jag letade
efter spår efter vår försvunna kattflicka Linda. Den ena porten till ladan är helt trasig och
vem som helst kan gå in utan att öppna den. När jag var där sprang en katt in och ut i utrymmet.
Min fråga är - tillåter Växjö kommun att personer som äger nerlagda gårdar de
inte bor på permanent placerar ut gift såhär öppet utan att meddela oss som bor i området
detta? Hade vi vetat om råttgiftet hade vi kanske kunnat förstå onormala reaktioner och bett veterinär
ge Linda motgiftet Vitamin K1. Denna information erhöll jag från giftbehållaren inuti ladan,
dvs på privat område där jag inte hade att göra egentligen. Det känns olustigt. Dessutom visste
jag inte vem som ägde ladan och fick leka detektiv och hittade då följande två personer med
telefonabonnemang på fastigheten - Jan-Erik Andersson & Britt-Marie Panzar Andersson. Huruvida det är de
som sköter om byggnaderna eller inte vet jag ej." En Anders Lundgren skrev tillbaka samma dag: "Tack för
ditt mejl. Jag ringer dig senare under dagen angående detta."
Under telefonsamtalet fick jag veta att den här typen av gift måste förvaras i slutna rum så att inte,
som i det här fallet, vem som helst kan komma åt det. Anders påtalade att detta var Kemikalieinspektionens
krav för att man skulle få lov att hantera detta allra farligaste råttgift. Vad han sa lät mycket
lovande och jag fick uppfattningen att giftet var felaktigt placerat. Därför lät jag giftet stå
kvar och hoppades att giftet snart skulle tas bort eller placeras på en säkrare plats. Jag hoppades också
att det inte befunnit sig där så värst länge så att många fler djur hunnit bli förgiftade.
Anders frågade mig först om det var Anticimex som lagt ut giftet. Det kunde jag inte svara på. Han sa
också att om jag hittade katten ville han att jag gjorde en analys vad som förgiftat henne så skulle han ha mycket
mer att gå på för att stoppa att giftet låg kvar. Det lovade jag göra, även om jag inte trodde Linda skulle hittas
efter så lång tid. Dagen efter på tisdagen, exakt två veckor efter hennes försvinnande, ringer
en lantbrukarhustru från grannbyn och har hittat vår katt. Tack vare polisen kunde hon hitta oss och vi fick
tillbaka henne. Linda var i ett fruktansvärt tillstånd. Hon hade kramper och man såg att hon varit
väldigt sjuk. Trots att hon annars mest levde gott på möss och klarade att försörja sig själv,
var hon nu avmagrad och uttorkad. Hennes avföring var kolsvart, vilket det blir vid hög blodhalt.
Råttgift ger hög blodhalt i avföring och blodspår i urin, med flera symtom. Att hon verkligen var
förgiftad av råttgiftet, som vi nu förstått var enda möjligheten, såg vi tydligt och
körde henne i ilfart till sjukhuset för snabb avgiftning.
Efter hon lagts in på Djursjukhuset i Växjö gick vi tillbaka till ladan för att kolla lite närmare
om det stod något mer om giftet än det jag mindes. Nu var det ljust och solen sken in så då
upptäckte vi att det fanns ett anslag på väggen inne i ladan, som jag missat sist. Där angavs totalt
sju stycken utplacerade giftstationer, som legat där sen den 28 augusti 2006, dvs hela hösten och vintern.
Efter en noga kontroll såg jag att alla utom en helt saknade döda djur omkring sig. Om någon sanerat
området från döda råttor/möss borde han väl sanerat runt alla stationerna, så min
slutledning var att eftersom den enda stationen där gnagarna låg kvar var den enda som var utom räckhåll
för katterna så var det djur och inte människor som tagit rätt på de döda djuren. Jag meddelade
mitt fynd till miljökontoret den 13 mars: "Jag har kollat upp det vi talade om och det är Anticimex som lagt ut
giftet på uppdrag av en arrendator som heter Ingmar Arvidsson, som ska ha förvarat säd där. Det är
totalt 7 behållare utplacerade "inne och utanför byggnaden". Det sitter ett anslag om detta INNE i byggnaden.
Giftet placerades ut i somras 28/8. En jordbrukare längre bort hittade vår katt i sitt uthus. Hon befinner sig nu
på djursjukhuset svårt förgiftad med kraftiga kramper. Alltså, knappast mycket du kan göra om
denna hantering är laglig. Väldigt tråkigt att se att samhället ingenting lärt efter alla
giftskandaler med "sk ogiftiga gifter". Ville bara meddela så du vet." Att det inte finns något att göra
säger jag till Anders, för jag förstår att kommunen knappast går emot Anticimex. Jag vill inte reta
upp Anders så att någon på Miljökontoret bryter mot sekretesslagen.
Jag fick följande två svar på detta mail den 14 mars: "Tack för ditt mejl. Det är tråkigt
att höra att katten är sjuk. Jag kommer kontakta Anticimex i eftermiddag angående detta för att
kontrollera huruvida råttgiftet hanteras enligt de regler som finns. Jag återkommer till dig när jag har talat
med Anticimex." "Jag har nu talat med Ingemar Strand på Anticimex som ansvarar för råttbekämpningen
i Växjö kommun, och meddelat att vi har fått klagomål på råttbekämpningen i
Högnalöv. Han kommer kontakta deras tekniker som specifikt ansvarar för just denna gården som ska
besöka platsen, och sen återkomma till mig under morgondagen. I dagsläget bedömer jag inte att de har
brustit i hanteringen, men vi får se vad han säger i morgon. Som jag har sagt tidigare har vi inte kompetensen
att göra någon bedömning huruvida katten har blivit förgiftad av råttgift, det är en
veterinärs sak att avgöra. Om du har fler frågor till Anticimex går det bra att kontakta Ingemar på
telefon 0470-709556." Ja, du ser själv att bara för det var Anticimex och inte en privatperson som lagt ut giftet
så gäller inte Kemikalieinspektionens regler längre. Dessutom visar nu Anders en otrevlig sida och viftar bort
den veterinärsundersökning som just nu pågår som om den inte räknades. Varför gör han
annars det otroligt dumma uttalandet att han saknar kompetens. Ja, det kan jag hålla med om att han gör nu såhär i efterskott.
Min ursprungliga fråga, som jag ställde innan vi hittat katten och fått henne kollad av veterinär,
svarade han aldrig rakt ut på. Jag hade ju undrat om det var riktigt att detta gift fick placeras så
vårdslöst att barn och husdjur kunde komma till skada. Han totalt ignorerade att jag inte ser någon mening med
att fortsätta, eftersom jag tror Anticimex får sätta ut gift såhär, utan att någon myndighet bryr sig.
Efter att ha läst hans slutgiltiga bedömning av situationen fick jag så svåra skrattkramper att jag
inte kunde sova på en hel natt. Sen var jag ju också så glad över att Lindas tillstånd
förbättrats från nattsvartaste hopplöshet till ett mirakel av förbättringar. Något jag
hade intensivt bett Moder Natur om vid "häxans hus" som ligger vid en stark leylinje i förbindelse med Alö stenar
och Europa med energiriktning mot Växjö. Till och med det kända Stonehenge är förbundet med denna linje
och det finns en otroligt stark magisk energi där för den som vet hur man utnyttjar den. Flera gånger har
fantastiska saker inträffat jag projicerat vid fullmånetid. Här är Anders tokroliga mail den 15 mars:
"Har nu haft en andra kontakt med Anticimex, Ingemar Strandh. Hans skadedjurstekniker har nu varit på plats för
att kontrollera betesstationerna. Utifrån de uppgifter vi har på vårt bord nu har vi ingen anledning att tro
att Anticimex har hanterat bekämpningsmedlet på ett annat sätt än vad som finns föreskrivet i
regelverket. Har du fler frågor eller synpunkter på detta är du välkommen att kontakta mig igen."
Det skrattretande i det han skriver är inte det att han besannade min förutsägelse att Anticimex
får lov att förgifta oss, utan att han helt allvarligt sitter och påstår att han -
miljöinspektören - överlåter inspekterandet till dem själva. Om något bevisar jävighet
så är det själva detta uttalande, för ingen myndighet skulle låta en skattesmitare, bidragsfuskare,
fartsyndare kolla sig själv. Bara om det finns jäv. Så stöddiga är Anticimex att de placerar ut minst 5 nya
behållare utöver de 7 som redan finns i ladan. De "vet" redan att de har kommunens godkännande att förgifta oss
och detta är deras sätt att demonstrera det för oss.
På måndagen den 19 mars skrev jag en gång till. Mest för att se hur han skulle reagera på en rak
fråga, för jag förstod ju att han skulle ljuga igen för att skydda sitt ego när frågan
tillspetsades: "Ska vi tolka ditt svar som att Miljökontoret i Växjö kommun stöder utplacering av
superwarfariner i öppna utrymmen och t o m utomhus? Enligt dig, i vårt telefonsamtal, ska Kemikalieinspektionens
regler tydligt ange att så inte får ske. Har något ändrats i tolkningen av deras regler, eftersom du
ändrat dig? Att barn och husdjur kan gå ut och in utan att ens öppna dörrar har vi redan diskuterat och
konstaterat är fallet, så jag tolkar det som att det är ok att så kan ske. För det finns ingen
anledning att tro att denna "självkontroll av Anticimex" du litar på ska fungera, lika lite som i övriga
samhället med fartsyndare, skattefuskare, osv. Är min tolkning av ditt svar riktigt, att ni tillåter att
råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan komma åt det och riskera förgiftning/sjukdom,
dvs är det "allmänt vedertaget", som Brb kap 13 beskriver det? Svara gärna "ja" eller "nej" så det inte
kan bli fler missförstånd. Detta var den fråga jag ställde och upprepade i vårt telefonsamtal.
Den då försvunna katten var aldrig min fråga, så jag förstår inte din oro över
att behöva diagnosera henne. Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu
bevisligen kommit till skada. Men pga ditt stora intresse av kattens hälsotillstånd kan jag kort nämna att hennes
diagnos, av legitimerad veterinär vid Djursjukhuset i Växjö är "förgiftning av råttgift epanfall
superwarfarin". Detta har dock ingenting att göra med min fråga till kommunen. Skadeståndsanspråk
hänvisar vi oss själva till Anticimex, som ansvarig utplacerare av giftet. Avgörande för denna fråga
är således inte om någon kommit till skada, utan om denna hantering, som riskerar att någon kommer till
skada, sker med kommunens välsignelse. Vid frågetillfället trodde jag inte jag skulle komma över så
påtagliga bevis för att själva skadan var ett faktum."
I det mailet framkommer det igen tydligt att jag bara vill ha svar på en fråga. Jag "anmäler" ingenting
egentligen, utan vill ha deras policy förklarad för mig. Jag upprepar också att det inte handlar om kattens
förgiftning och att vi vänder oss själva till Anticimex om vi vill. Denna formulering innefattar att
jag på inga villkor vill att någon på kommunen lämnar ut mina personuppgifter åt
höger och vänster. Eftersom myndigheter inte får lämna ut uppgiftslämnares identitet står
jag ju skyddad under sekretesslagen och antar att Anders och övriga på kommunen känner till detta. Svaret
från Anders lät inte vänta på sig - han var på semester! Så var det med hans "kontakta mig
igen". För oavsett om han reser bort, snackar bort fakta eller uppför sig hur irrationellt som helst så
kvarstår en sur eftertanke. Varför försvarar kommunen så hett Anticimex? Bara jäv känns som
en riktig förklaring. De känner varandra, har ett förflutet ihop. Man kan nästan se dem som ett par,
en man och en hustru. Miljökontoret är den lojala hustrun som blint litar på sin otrogne mans ord att han
inte gjort något fel, när en antastad kvinna ringer och klagar över mannens beteende. Anticimex är
en skitstövel till karl som är snygg och charmig, förför många med sitt vackra tal, men inte
går att lita på en sekund. Tur för honom att han har sin hustru på kommunen, som går i spetsen
i försvaret av makens ädelhet utan minsta reflektion över fakta eller användande av logik. Det kanske låter
som en löjlig liknelse om det inte var för att historien talar för att de har en slags ohelig allians.
Anticimex har en stor naturlig konkurrent, som Moder Natur har tillverkat åt oss människor - Katten. Om de vill
öka sina vinster borde de alltså oskadliggöra sin konkurrent på något vis. Att förgifta
alla utekatter är helt i Anticimex intresse. Att skrämma alla oss kattägare att hålla våra katter
inomhus är också i deras intresse. Det otäcka är att deras förgiftade möss kommer in i
våra hus. Flera gånger i vinter fångade vi möss som trots de var döda inte slutade blöda.
Dessa möss kastade vi ut, för vi kände inte till att Anticimex lagt ut superwarfarin i vårt område
som hade exakt den effekten. Dessa möss åts sen upp av våra katter, liksom alla möss de själva
fångade i och runt vårt hus. Vad det gäller denna inofficiella "kattbekämpning" så misstänker
jag helt klart att kommunen ser blitt på detta då det gör att de själva slipper bry sig. Att även
älskade huskatter och innekatter riskeras kan de cyniskt se som en risk de är villiga att ta, ifall Anticimex
hjälper dem bli av med alla magra musätande vildkatter. Att Anticimex gillar att döda katter är
förståeligt då det är ett vinstdrivande företag. Även folk som får hundar förgiftade
blir väldigt sura och då hundar brukar äta direkt från betet och tydligt uppvisa förgiftningssymtom
inom 1-3 dygn är det otroligt lättare att diagnosera. Ändå misslyckades veterinären ställa
rätt diagnos när en hund här blev förgiftad och spydde blod och hade becksvart avföring. Det var hon
som hittade Linda som berättade detta om deras hund och hur hon först ett år senare fick rätt diagnos av
en vaken veterinär, som kände igen skadorna hunden fortfarande uppvisade. Giftet kom inte från deras gård,
varför de inte fattat vad som var fel på hunden, men jag vet att de har en lada uppe vid Arvidssons gård de
ibland har med sig sina hundar till när de tar hand om djuren. Arvidsson är den som låtit lägga ut giftet
i "vår" lada. Tanken att de sagt att alla katter de tar upp till ladan vid Arvidssons gård mystiskt "försvinner"
ger mig också ytterligare en känsla av hur mycket ondska som lurar under denna glättiga saneringsyta.
Rent logiskt borde det ligga i Anticimex intresse att hindra att åtminstone hundar och barn kommer åt giftet.
Här ligger giftet så att ialla fall småhundar, som grannens taxar, kan ta sig in i byggnaden och leka med
giftlådorna. Även om barnen kanske inte är lika benägna att äta giftet som hundarna är så
kan de ändå andas in eller råka slicka på fingrarna efter att ha hanterat giftet, som ligger i roliga
små lådor de lätt kan peta upp. Och giftet ser så skojigt ut där det är inkletat i en rosa
geggamojja. Att Anticimex helt arrogant tycker det är ok att de barn som bor här kan gå in i ladan genom den
trasiga dörren och leka bland råttgiftet är helt obegripligt. Ända till man inser att kommunen om och om
igen tagit Anticimex parti och skyddat dem mot oroliga föräldrar och djurägare. Då känner de sig
allsmäktiga och oantastliga. Det är då man begår de största misstagen, ty högmod går
före fall. I många kommuner använder de sig inte längre av så här farliga gifter och
behöver inte hålla Anticimex bakom ryggen för att skydda sig själva, utan de rekommenderar giftfria metoder
för skadedjursbekämpning. En betydligt modernare inställning om vi ska ändra den kurs vår Moder Jord
är på väg mot. En annan intressent i den här härvan är försäkringsbolagen, fick jag veta
av Lindas räddare. Försäkringsbolagen kräver att lantbrukarna anlitar Anticimex för att få
ta ut en försäkring. Programmet heter just "Anticimex-programmet" som lantbrukarna var tvungna att köpa.
Denna verksamhet är ur konkurrenssynpunkt rent olaglig, då den binder upp en stor målgrupp till ett och samma
företag utan minsta möjlighet för konkurrerande företag att ta sig in på marknaden. På så
vis uppkommer en form av monopoli och andra metoder att utrota och begränsa skadedjur hindras att komma fram. Vi blir fast
i råttgifts-fällan som varje år kostar tusentals djur livet, som inte är råttor eller möss.
Hur många gnagare det drabbar håller jag osagt, men som Lindas veterinär sa - de är också djur och
lider oerhört mycket av den plågsamma effekt blodförtunnande medel som superwarfarin har på levande varelser.
De förblöder långsamt till döds i vad som mest kan liknas vid Ebola. Ondska - jag säger inget mer.
Jag ser att detta är helt olagligt, speciellt om en gård saknar skadedjur, är ren och snygg och använder
naturliga bekämpningsmetoder som inte kan skada barn och husdjur. Ifall det är såhär så
finns det således ytterligare en stor intressentgrupp som håller Anticimex bakom ryggen och ger dem oomtvistlig
makt att förgifta och missleda oss vanliga invånare. Om vi tror att försäkringsbolagen känner oro
över alla de fall av förgiftade djur de behöver ge ut ersättning för, så är det ju nästan
uteslutande hundar med akut förgiftning det gäller och de brukar vara snabbotade. Katter är sällan
försäkrade och kostnaden att rädda dem efter en långt utdragen förgiftning gör att ägarna
oftast väljer att avliva dem utan att ens ta dem till veterinär och därmed försvinner alla bevisen.
Därför kan även försäkringsbolagen tjäna på detta då gnagare annars kan ställa
till betydligt dyrare skador för dem. En slags "det de förlorar på gungorna tar de in på karusellen"-attityd.
Här är Anders svar den 26 mars: "Jag har varit ledig en vecka och därför inte kunnat svara på ditt
mejl tidigare. Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas,
tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker. I detta fall har vi gjort
bedömningen att råttgiftet inte har förvarats på ett sådant sätt. Och där skiljer sig din
och min bedömning. Jag kommer att tillsammans med fastighetsägaren och Anticimex besöka platsen och studera hur
råttgiftet förvaras. Detta kommer att ske tidigast nästa vecka. Därefter kontaktar jag dig igen för
att meddela om vår bedömning står fast eller om vi har ändrat bedömningen. Om vi ändrar
vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Om du
fortfarande inte delar vår bedömning efter detta får miljö- och hälsoskyddsnämnden fatta ett
beslut om att lämna ditt klagomål utan vidare åtgärder. Detta beslut kan du då överklaga till
Länsstyrelsen."
Han svarar alltså nej på min fråga att man inte får lägga ut gift så det kan skada,
sen ändrar han sig och säger att så inte skett i det här fallet, dvs han tycks mena att katter inte
kan ta sig in i utrymmet och där bli förgiftade. Denna form av logik brukar kallas "orwelliska", då han
skriver detta fullt medveten om att giftet ligger i en lokal jag sagt fåglar, katter, småhundar och till och
med olydiga barn har tillträde till. Att han tänker bryta min anonymitet nämner han inte, bara
något om att han ska höra av sig igen med ett svar, vilket jag ser fram emot efter all denna "orwelliska"
fått min hjärna i spinn. Han nämner något om "nämnden" och "utan åtgärd", vilket
känns lite överdrivet pompöst för jag vill ju bara ha svar på en enkel fråga och har inte
krävt någon utredning eller gjort någon formell anmälan. Herregud, jag vet ju ännu inte om de
får eller inte får ha gift i utrymmet eftersom han aldrig ger ett rakt svar. Så jag utgår från
att han menar nej när han skriver nej och skickar följande korta svar samma dag den 26 mars: "Det hela vore
väl enkelt löst om någon spikade för porten som är trasig och sätter en bräda för
hålet. Kanske för enkelt, men effektivt. Sen behöver ingen oroa sig mer för att någon av misstag
ska komma i direkt kontakt med giftet." Som sagt, var det visst en för enkel lösning. Det skulle ju innebära
att man faktiskt gjorde någonting istället för att bara vränga ord och slingra sig som ålar,
för jag fick inget svar på det förslaget. Den 29 mars skickar jag tre foton med texten: "Tänkte
det var bra att se lite innan, så du inte missar vad som är sevärt. Den låsta porten på baksidan
demonstrerad av sexåriga Vendela. Den trasiga porten med hålet i nere till vänster som vetter mot vårt
hus. "Poolen" som extra bonus - ta inte med badkläder - har sett döda djur i vattnet." Svaret på denna
trevliga hälsning blev bara: "Jag är på tjänsteresa och kommer tillbaks 2 april."
Att han skulle komma och titta själv tyckte jag var bra, fast jag förstod att enda skälet var för att
rädda Anticimex skinn. Mycket riktigt visar det sig att han fått dem att fixa lite småtabbar jag nämnt
för honom, som till exempel att det inte sitter något anslag utanför byggnaden, bara inuti. En lapp sätts
den 12 april upp på innangårdsporten, samma port jag skickat ett foto på den 29 mars utan någon lapp.
Enda problemet är att lappen är helt osynlig från alla håll. Bara personer med ärenden in på
gården kan se lappen och ingen som smiter in igenom den trasiga porten på baksidan. Efter besöket den 12 april
börjar jag vänta på det beslut han äntligen lovat mig på min fråga om kommunen stöder att
giftet finns i lokaler där katter ränner runt hela dagarna. Anders har ju nu flera gånger sagt och skrivit till
mig att han anser att man inte ska ha giftet på en sån plats, men inte litat på min bedömning att katter
går ut och in genom hålet i porten. Det tar en väldigt lång tid för honom att besluta sig.
Säkert för att det Anticimex sa till honom var helt felaktig information. För det första finns det där
hålet jag tjatat om, för det andra fanns ju inget anslag på porten. Så han måste tänka
länge, så länge att han inte kan tänka ensam. Hela miljökontoret måste tänka för att
ge mig mitt lilla enkla svar, som jag väntat på i en hel månads tid. Efter en arbetsveckas väntan får
jag nog. Hur lång tid ska det ta att säga sanningen? Jag skriver ett mail till den 17 mars till alla de tre jag
först skickade min fråga till, samt till chefen och ansvarige politiker så de ser att Anders behöver
hjälp att tänka: "Har ännu inte hört ifrån dig efter din inspektion. När ska de ta bort giftet,
alternativt stänga av utrymmet så inte längre katterna springer omkring inne i lokalen? Som du nu själv sett
är det ytterst lätt även för små barn att ta sig in. Det bor en hel del i området vid ladan.
(Giftet Bromadiolon las ut 28 augusti 2006 för den som inte vet.) Det har nu redan gått över en månad
sen ni på Miljökontoret blev uppmärksammade på förgiftningsrisken och som ni också redan vet
har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)"
Eftersom jag halvt på skämt skickat ett foto av de livsfarliga avloppsbrunnarna som ligger bara ett par meter ifrån
allmän väg, utan skyddande staket, så ställer jag en liten fråga om dessa vattenfyllda avgrundshål
också. Något som de naturligtvis inte heller bryr sig om, som svaret nedanför talar sitt tydliga spåk om.
Anders har inte ens brytt sig om att ge dem ett öga när han ändå var här! Hemma i Östra Göinge
fick de som köpte vår fina swimmingpool med staket runt fylla igen den med jord för att grannen var orolig hans
småbarn skulle drutta i den. Och den var inte ens hälfen så livsfarlig som de här poolerna, låg bakom
ett högt staket och hade ytterligare staket runt själva poolområdet, men där sa kommunen stopp och belägg -
så här får det inte vara. Men så får det vara i Växjö och mycket mycket värre. Inte
druttar småbarn i Småland ner i hål, men det gör alla galna skåningar. Här är min lilla
trevare: "Övriga frågor: Har någon tagit ställning till hur ni ska hantera de öppna poolerna jag tog
upp 29 mars? Du Anders har ju nu haft en chans att titta på dem och sett att den ena ligger i marknivå intill vägen
utan något som helst staket som skyddar, samt sett att den andra med en mur runt helt saknar stege upp ur så trillar
någon ner kan de inte ta sig upp." Den enda av alla fem som fick det här mailet som svarade var Anders och varken
chefen eller politikern brydde sig om att öppna mailet och se vad jag ville. Anders skriver tillbaka samma dag den 17 april:
"Ärendet kommer att behandlas i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 8 maj. Innan dess hanterar nämndens
arbetsutskott det den 24 april. När ärendet är avgjort får du ett beslut. Frågan om säkerhet kring
fastighetens brunnar som du tar upp, ansvarar stadsbyggnadskontoret för. Peter Rydell är chef där, du når honom
på adress peter.rydell@kommun.vaxjo.se." Peter svarade att jag skulle polisanmäla, vilket jag inte hade lust till
eftersom det skulle göra saken offentlig. Alltså ville jag inte heller att min fråga till miljökontoret
skulle vara offentlig, för annars hade jag ju polisanmält förgiftningen av katten så snart jag fick diagnosen.
Hade ingen lust att få en massa skit från alla bönder i hela bygden, vilket nu ändå blir fallet tack
vare Miljökontorets oförmåga att hålla på sekretessen.
Efter detta sista mail hördes aldrig Anders av igen. Hans utlovade svar på min fråga hade förvandlats till ett
"ärende" och ut genom fönstret flög min lagliga anonymitet. Och som i alla tidigare mail från Anders framgick inte
på vilket sätt katterna inte kan gå in och ut. Han hade inte en enda gång kunnat förklara den lilla detaljen
för mig, trots att jag gett honom många veckors chans att klargöra detta för mig. Hans attityd var att jag
blåljög när jag sa att jag sett katter gå ut och in i ladan. Redan den 13 mars hade jag i klartext ju sagt åt
honom att lägga ner ifall Anticimex förgiftade katter med kommunen godkännande. Det sa jag alltså redan ett dygn
efter min första trevande fråga. I det mailet redogjorde jag också för att ladan används av arrendatorn och
ändå står det i det beslut "nämnden" skickat till mig den 21 maj att jag sagt något helt annat. Om jag
dementerat en tidigare redogörelse och fått fram korrektare information borde Anders tagit med den senaste istället
för att behålla en bevisligen helt felaktig "fundering" vi pratat om lite löst. Om de utan mitt medgivande använder
mitt namn över den där textsnutten borde Anders åtminstone bemödat sig om att återge vad jag sagt korrekt och
aktuellt. Det underlag de använt för sitt beslut är ett hopkok av gamla funderingar, dementerade uppgifter, halvsanningar
och avsiktliga felciteringar. En stor del är rena svar jag gett på frågor Anders ställt mig och som jag mycket noga anger
INTE har med min frågeställning att göra ett dugg. Ändå tycks han se det som vitalt och när jag tillhandahåller
vad han begär, som journalkopia med veterinärens diagnos, vägrar han ta med den uppgiften i underlaget.
Här följer den text som knappt lyckas åskådliggöra ämnet, än mindre min förfrågans
verkliga karaktär: "...(mitt namn) misstänker att hennes katt har blivit förgiftad av råttgift som har funnits
placerat i en lada på fastigheten (fastighetsbeteckning)." För det första hade detta ingenting med min egentliga fråga
att göra utan var en helt ovidkommande utläggning om hur jag hittade giftet i ladan. Något jag informerat Anders om vid
två tillfällen. Dessutom "misstänker" jag ingenting eftersom jag har diagnosen och det vet Anders, hans chef, ansvariga
politikern och ett par till inblandade. Formuleringen att giftet har funnits i ladan är felaktig då giftet fortfarande FINNS
i ladan. "Det ifrågasätts om Växjö kommun tillåter att fastighetsägare som inte bor permanent på
fastigheten placerar ut gift utan att meddela närboende om detta." Detta var likt en formulering i mitt första mail som jag
ändrade redan nästa dag, eftersom det var arrendatorn som lagt ut giftet. I det mailet ber jag också Anders strunta i
min fråga, eftersom jag fattat att Anticimex får lägga gift var fan de vill och Anders redan sagt att ingen som lägger
ut gift behöver meddela någon boende i närheten någonting. Bra tips för den som tröttnat på grannens
skällande hund, pinkande katt eller i största allmänhet verkar hata sina grannar. Alltså, ska jag nu tro att det gamla
rara paret barnen pratat om HATAR oss? Jag talar om farbron Jan-Erik och hans fru. Jag gillar gamlingar så det här
känns ruttet att de vill ha bort oss och döda våra djur, dränka mina barn, men det är vad som förmedlas
till mig av kommunens attityder runt den här frågan. Jag trodde att Anders sa så för att han trodde giftet var inlåst,
men nu när han vet det ligger helt öppet låstsas han som ingenting och blir då medbrottsling till varje ny förgiftad varelse.
Samma gäller om någon någonsin drunknar i alla dessa öppna avloppsbrunnar och smala rör som sticker upp överallt med
trasiga lock på. Tänk på alla olycksprogram med små barn som trillade i såna och måste grävas fram i fattiga
områden. Tack vare Anders och hans vänner är nu Sverige igen ett sånt U-land, men med vår vattennivå finns inga barn
att gräva fram - levande.
Beslutsunderlaget från den 8 maj fortsätter: "Katten befann sig, enligt uppgifter inkomna 2007-03-14, på
djursjukhuset i Växjö svårt förgiftad med kraftiga kramper" Det här är hämtat från
samma mail som det om arrendatorn och att jag vill att Anders ska strunta i alltihop. Att katten inte var det jag
frågade om framkommer inte alls här. Hela fokus är helt felaktigt på katten. Fast det var Anders som
sa den 12 mars att han ville jag skulle hitta katten och diagnosera henne, så står inte det här. Här verkar
det vara jag som driver på kattfrågan, inte Anders. Galen katt-tant, eller vad försöker han utmåla
mig som? Kanske är han bara djurvän och oförmögen att förstå det oväsentliga i texten han
angav, eftersom han skriver "enligt uppgifter", inte att jag har journalkopia på detta och att det är ett faktum och
inte något jag "påstår". Nej, jag tror han spelar på galen katt-tant kortet här. "Barn och husdjur
kan gå in i ladan och det finns risk för att dessa får i sig råttgift." Äntligen en fullständigt
korrekt mening. Kan inte annat än hålla med. Det gör nämnden också, som du kan läsa nedan.
De håller med och fullkomligt SKITER I DET. "I handlingarna är kattens symptom beskrivna." För det första
heter det "symtom" på svenska, men jag gör just det stavfelet själv jämt så det måste Anders fått
från mig. För det andra så handlade aldrig frågan om katten, eftersom det INTE FANNS någon katt
när jag skrev frågan. Jag trodde hon låg död och stel som en pinne under någon buske förgiftad
till döds för länge sen. De anger också en del mail jag ska ha skrivit till Anders, men det saknas
några behändigt nog. Det mailet med lagtexten kopierad från den 19 mars saknas. Den där Anders svarade
"Nej" på frågan om Anticimex fick lov att lägga ut giftet dit djur och barn hade tillträde, men att han
trodde "vår" lada var stängd. Ett annat mail som lyckligtvis saknas för dem är mailet från den 17 april,
som varken chefen eller politikern läste. Där erbjuder jag återigen en journalkopia, eftersom Anders tjatar om
att han måste ha en diagnos på den stackars katten. Det är nog bara han som behöver det för hon och jag
är lika glada med som utan. Trots hans tjatande låtsas han varje gång jag erbjuder honom en kopia som om jag inte
sagt någonting alls. Samma sak om jag upprepar veternärens diagnos. Då drabbas hela Växjö kommun av
unison hjärndöd och fattar noll.
Således kan man läsa i beslutet: "Nämnden lämnar avgörandet till en veterinär huruvida katten
har blivit förgiftad av preparatet." Hallå, någon hemma? De har ju redan fått flera erbjudanden
om journalkopia med diagnoserad förgiftning av råttgift. Inte ens när jag jobbade med gravt
förståndshandikappade träffade jag någon som hade så svårt att fatta, så ursäkta
om jag tror de bara spelar. "Till ladan har inga andra än fastighetsägaren tillträde."
Det är ju bra att veta, eftersom det är enda platsen man kan få reda på att det ligger gift i ladan och
vilket MOTGIFT som måste till för att rädda livet på den som drabbats. Och giftmöss har hittats ända
in i vårt eget kök. "Det går inte att ta sig in i byggnaden utan att forcera någon av dörrarna."
Ändå kan min lilla 6-åring öppna porten utan minsta besvär, vilket de själva sett foton på.
"Husdjur som katter kan dock ta sig in i byggnaden." Äntligen en mening jag kan hålla med om. Dock verkar inte detta
bekymra mötesdeltagarna det minsta, trots Anders löften att "åtgärda saken" om jag hade rätt i att
förhållandena var på detta viset. Och visst har Anders rätt när han ansett att vi ser olika på vissa
saker, jag t ex föredrar att hålla mig till sanningen. Nämndens attityd låter som de alla är medlemmar i
en satanist kult som gillar att offra små söta djur och oskyldiga barn. Lyssna bara på nästa genomcyniskt grymma
uttalande: "Barn som lyckas ta sig in vid lek bör vara så pass gamla att det inte finns någon risk att de av
oförstånd får i sig preparatet". En massa lösa antagen som helt saknar grund i någon fackkunskap.
Var är barnläkarutlåtandet? Vad heter barnpsykologen som bevisat denna tes? Här finns inga fakta att hämta,
bara påhitt av en hop oansvariga vuxna som tycker att sexåringar är gamla nog att gå 3 kilometer i beckmörker
varje dag till skolan, utan trottoarer och med timmerbilar och stressade morgontraffikanter tätt inpå sig. Ja, det är
exakt vad den här kommunen tycker en sexåring ska ägna sig åt. De tycker dessutom skolböcker är
överskattade och har slopat köpa in så alla barnen kan lära sig läsa engelska. Bara några få
lyckliga får chansen att få en bok att träna i - och det här är ändå bara LÅNEBÖCKER.
Så deras tilltro till sexåringars insikter om vad man bör och inte bör leka med för roliga lådor på
golvet ger jag inte ett vitten för. Dessa människor är totalt galna. De har förlorat verklighetsförankringen och
ska riva den enda fungerande idrottsanläggningen i en stor universitetsstad, mot folkets uttalade önskan, och bygga två
värdelösa World Trade Center torn som ingen vill ha. Allt det för de pengar de fått av folket att förvalta
på det sätt folket önskar. Om de var hundar skulle jag ta ut dem på bakgården och skjuta dem av ren
barmhärtighet.
Här står lite om slutdiagnosen av vår katt Linda, diagnosen som påstås "saknas". Där står det "förgiftning"
och "katt ätit råttgift epanfall superwarfarin". Hon hade lågt antal vita blodkroppar och blod i urinen,
typiska tecken på förgiftning av just det preparat använt i ladan. Hennes behandling bestod av Vitamin K
för att stärka blodets levringsförmåga, Antibiotika för infektionerna giftet skapat och Fenemal
för att stoppa epilepsin hjärnblödningen gett. Att det skulle kunna röra sig om något annat preparat
än superwarfarinet Anticimex placerat ut där hon ätit möss hela hösten och vintern är helt otroligt
då superwarfarin tar bort Vitamin K ur blodet och ger pyttesmå blödningar i lägre koncentrationer som blir
värre och värre ju längre tid katten äter giftmössen. Hon hade blod i urinen och svart avföring,
värk i musklerna och allmänn svaghet. Att hon kämpat i två veckor för att överleva efter att
hjärnan angripits med småblödningar finns heller ingen tvekan om. Till och med Anticimex själva skriver
att denna typ av långvarig exponering i små doser är fatalare än en enda stor dos. Hade Linda
inte varit annat är otroligt frisk när hon åt detta superwarfarin hade hon varit död nu. Istället
kämpade hon i månader mot alla små giftsymtom, liksom säkert flera av våra andra katter gjort,
för att till sist tillfälligt besegras. Att hon stack hemifrån och slutade äta giftmöss kan ha
räddat hennes liv. Anticimex har följande information på det anslag som satt inomhus när jag var där och snokade:
"Bromadiolon - Farligt vid förtäring. Håll barn och husdjur borta från denna betesstation.
Vid misstanke om förgiftning kontakta läkare (veterinär) eller giftinformationscentralen (tel 112).
Vitamin K1 är motgift." Kommunen tar helt avstånd från kommuninvånarnas säkerhet och
bryter därmed mot Miljöbrottet i BrB, 13 kap, 7 och 8 paragrafen. De känner till att gift är
utplacerat och stöder den och blir därigenom medskyldiga till detta brott. Det kan i princip leda till
fängelse. Förstår du nu varför de raderade mitt mail om lagtexten?
Jag kan berätta många skrönor om hur det var att växa upp som barn till någon i kommuntoppen,
men det tänker jag låta bli. Även om jag har växt upp bakom ridån och vet hur det är att se
sin far i tidningen var och varannan vecka och hur han möttes av respekt från alla håll och kanter, så
är det inte någon information om hur dessa människor som arbetar nu i kommunerna fungerar. De här nya
människorna saknar något som fanns förr i tiden. De är slipade och trevliga på ytan, men när
"the going gets tough" så går de ingenstans, för de är ensamma, små och svaga utan sina
överförmyndare, jag menar chefer och politiker, som basar över dem och berättar vad som är sant och
vad som är en lögn. Till exempel var ju sanningen att djur kunde gå ut och in i ladan länge en officiell
lögn som det lilla lydiga fåret Anders bräkte ur sig om och om igen, tills det blev paradigm-skifte och det
inte gjorde något längre att djuren kom till skada. Något jag var tydlig med att jag trodde var fallet i
mina mail från den 13 och 19 mars - att det inte gjorde vare sig kommunen eller Anticimex nått om några djur
strök med. Och om det var deras ställning ville jag inte gå vidare, dvs jag upphävde all rätt att
fortgå med något "ärende" i mitt namn den 13 mars. Anders struntade i min kanselering och fortsatte utan
hänsyn till mitt önskemål. Jag skickade då om min fråga mer elaborerad den 19 mars och blev
återigen lovad av Anders att djur fick inte lov att komma till skada. Jag trodde inte på honom, men lät honom
hållas med inspektion och allt, för jag visste ju att jag var skyddad av sekretesslagen och att han inte fick
avslöja mitt namn för Anticimex, fastighetsägaren eller arrendatorn utan mitt medgivande. Det gjorde Anders
eller nämnden ändå och gjorde sig skyldiga till brott mot tystnadsplikten. Jag gjorde aldrig någon
formell anmälan, utan bara en informell förfrågan. Även en formell anmälan kan göras anonymt
och de kan inte utgå från att någons fråga är en anmälan eller publik, utan att fråga.
Så länge de inte vet gäller tystnadsplikten.
Denna livssyn kallas CYNISM och min tro är att de som lever efter denna livsfilosofi kommer missa nästa
stora fas av vår planets omvandling. Vi har inte råd att ha sådana människor här på
vår vackra jord. Det handlar om allas överlevnad så kriminellt tänkande måste upphöra
om vi som art ska kunna överleva i harmoni och respekt med varandra. En omvandling av vårt psyke jag
känner det finns långtgående planer på att se till sker. Vem eller vilka som är bakom
dessa planer överlämnar jag till din fantasi.
© ibeoDesign Vetteljus.org - All plagiering, avkopiering är strängt förbjudet
och kommer få grava konsekvenser för förövaren - kom ihåg att jag bor
vid ett kraftigt vortex-center med länkar till Stonehenge och vidare därifrån till hela
världen och glöm inte heller att jag kanske är en häxa... Behöver jag säga mer?
he he he ;-)
