En del av naturens stora fiender är alla de gifter människan tycker sig äga rätten att sprida. Myndigheterna ser mellan fingrarna när bolag de favoriserar bryter mot Miljölagar och riskera livet på både barn och alla möjliga djur. Till exempel Anticimex står högt över lagen då de t o m får kontrollera sig själva. Först efter kommunens inspektör fått klart för sig att anmälaren känner till lagen gör de en inspektion och låter sen bli att meddela resultatet. Varför? Kanske för att hans lögn då blev fullt uppenbar om han vidhöll den.

Efter att ha följt upp lite mer har det bl a framgått att Anticimex chef Ingemar Strandh har tidigare varit chef för Mats Franssons Saneringstjänst och en av de anställda på Miljökontoret heter Magnus Strandh. Hur ofta har vi inte hört talas om att kommunen använt saneringsbyråer och hur troligt är det då inte att Ingemar är en gammal kompis till Miljökontoret, speciellt deras chef, ifall han varit där en längre tid? Och kan det ha ett samband med att det i Växjö så ovanliga efternamnet "Strandh" också dyker upp bland en anställd på samma kontor? För att veta måste man leta, för hela den här historien stinker jäv och korruption lång väg.


Uppdaterat 2007-05-22.

Berättelsen börjar med att vår bästa muskatt Linda en morgon uppvisade kraftiga kramper. Jag tänkte ta henne till veterinären och kolla vad det berodde på. Min misstanke då var att någonting skadat hennes hjärna och att hon höll på att utveckla epilepsi. Hon verkade snabbt bli bättre så jag släppte ut henne, vad jag trodde skulle bli en kort stund. Linda dök inte upp igen. På kvällen blev alla oroliga, eftersom hon alltid brukade komma hem. Maken berättade att kramper kan bero på förgiftning. Vi misstänkte att hon blivit dålig och tappat bort sig eller gömt sig. Jag satte upp lappar och efter en vecka ringde jag polisen, utifall någon hittat henne. Vi gick långa promenader och letade. Under en sån promenad pratade jag med en annan mamma som nämnde en svart katt jag också kände till. Hon trodde något var fel på den och beskrev symtomen. Jag tyckte det lät som ett njurfel, medan hennes första gissning var diabetes. Efter samtalet började jag igen tänka på min mans ord om förgiftning. Senare berättade den andra mamman att hon precis efter vi gått börjat tänka på råttgift. Det var en typisk synkronositet.

Vårt samtal och mina tankar efteråt fick mig att kolla efter Linda i den stora ladan som ligger vid vårt hus. Den har en trasig port man kan gå rätt in i utan att öppna. En orsak att jag kollade var att den svarta katten ofta synts där och att Linda brukade jaga möss inne i ladan hon sen kom hem och visade upp. Inne i ladan låg klart synligt en giftbehållare på golvet. Jag hittade också den svarta katten utanför ladan tillsammans med vår Norska Skogkatt Rana, som jag genast tog hem. Den svarta kissen sprang in till giftet i ladan genom öppningen i porten. Senare hittade jag totalt 12 behållare med superwarfarinet Bromadiolon i ladan, som Anticimex satt ut sex månader tidigare. Detta hade skett utan att ett enda meddelande satts upp utanför byggnaden och än mindre nere på anslagsplatsen ovanför våra brevlådor, trots att det bor flera barnfamiljer i området och ännu fler hund- och kattägare. De sista fem lådorna gift hade de dessutom satt ut efter att de fått veta att vi fått en katt förgiftad. Enligt Kemikalieinspektionen får detta gift endast placeras i stängda utrymmen dit barn och husdjur inte har tillträde. Än idag ligger det här giftet helt öppet och på Anticimex information inuti ladan erkänner de att de placerat giftet UTOMHUS. Enda skillnaden som skett sen jag uppmärksammade miljökontoret på problemet är att en lapp satts upp på porten som vetter mot gårdens insida. Det vill säga där ingen utom den som tar sig ett ärende till gården kan se lappen.

Genast på måndagen efter upptäckten den 12 mars 2007 skrev jag en förfrågan miljökontoret, eftersom jag vet att de måste respektera min anonymitet till skillnad från polisen som gör en öppen utredning: "Jag skriver med anledning att jag hittat en behållare med råttgiftet Bromadiolon i en tom lada som ligger intill vårt bostadsområde, när jag letade efter spår efter vår försvunna kattflicka Linda. Den ena porten till ladan är helt trasig och vem som helst kan gå in utan att öppna den. När jag var där sprang en katt in och ut i utrymmet. Min fråga är - tillåter Växjö kommun att personer som äger nerlagda gårdar de inte bor på permanent placerar ut gift såhär öppet utan att meddela oss som bor i området detta? Hade vi vetat om råttgiftet hade vi kanske kunnat förstå onormala reaktioner och bett veterinär ge Linda motgiftet Vitamin K1. Denna information erhöll jag från giftbehållaren inuti ladan, dvs på privat område där jag inte hade att göra egentligen. Det känns olustigt. Dessutom visste jag inte vem som ägde ladan och fick leka detektiv och hittade då följande två personer med telefonabonnemang på fastigheten - Jan-Erik Andersson & Britt-Marie Panzar Andersson. Huruvida det är de som sköter om byggnaderna eller inte vet jag ej." En Anders Lundgren skrev tillbaka samma dag: "Tack för ditt mejl. Jag ringer dig senare under dagen angående detta."

Under telefonsamtalet fick jag veta att den här typen av gift måste förvaras i slutna rum så att inte, som i det här fallet, vem som helst kan komma åt det. Anders påtalade att detta var Kemikalieinspektionens krav för att man skulle få lov att hantera detta allra farligaste råttgift. Vad han sa lät mycket lovande och jag fick uppfattningen att giftet var felaktigt placerat. Därför lät jag giftet stå kvar och hoppades att giftet snart skulle tas bort eller placeras på en säkrare plats. Jag hoppades också att det inte befunnit sig där så värst länge så att många fler djur hunnit bli förgiftade. Anders frågade mig först om det var Anticimex som lagt ut giftet. Det kunde jag inte svara på. Han sa också att om jag hittade katten ville han att jag gjorde en analys vad som förgiftat henne så skulle han ha mycket mer att gå på för att stoppa att giftet låg kvar. Det lovade jag göra, även om jag inte trodde Linda skulle hittas efter så lång tid. Dagen efter på tisdagen, exakt två veckor efter hennes försvinnande, ringer en lantbrukarhustru från grannbyn och har hittat vår katt. Tack vare polisen kunde hon hitta oss och vi fick tillbaka henne. Linda var i ett fruktansvärt tillstånd. Hon hade kramper och man såg att hon varit väldigt sjuk. Trots att hon annars mest levde gott på möss och klarade att försörja sig själv, var hon nu avmagrad och uttorkad. Hennes avföring var kolsvart, vilket det blir vid hög blodhalt. Råttgift ger hög blodhalt i avföring och blodspår i urin, med flera symtom. Att hon verkligen var förgiftad av råttgiftet, som vi nu förstått var enda möjligheten, såg vi tydligt och körde henne i ilfart till sjukhuset för snabb avgiftning.

Efter hon lagts in på Djursjukhuset i Växjö gick vi tillbaka till ladan för att kolla lite närmare om det stod något mer om giftet än det jag mindes. Nu var det ljust och solen sken in så då upptäckte vi att det fanns ett anslag på väggen inne i ladan, som jag missat sist. Där angavs totalt sju stycken utplacerade giftstationer, som legat där sen den 28 augusti 2006, dvs hela hösten och vintern. Efter en noga kontroll såg jag att alla utom en helt saknade döda djur omkring sig. Om någon sanerat området från döda råttor/möss borde han väl sanerat runt alla stationerna, så min slutledning var att eftersom den enda stationen där gnagarna låg kvar var den enda som var utom räckhåll för katterna så var det djur och inte människor som tagit rätt på de döda djuren. Jag meddelade mitt fynd till miljökontoret den 13 mars: "Jag har kollat upp det vi talade om och det är Anticimex som lagt ut giftet på uppdrag av en arrendator som heter Ingmar Arvidsson, som ska ha förvarat säd där. Det är totalt 7 behållare utplacerade "inne och utanför byggnaden". Det sitter ett anslag om detta INNE i byggnaden. Giftet placerades ut i somras 28/8. En jordbrukare längre bort hittade vår katt i sitt uthus. Hon befinner sig nu på djursjukhuset svårt förgiftad med kraftiga kramper. Alltså, knappast mycket du kan göra om denna hantering är laglig. Väldigt tråkigt att se att samhället ingenting lärt efter alla giftskandaler med "sk ogiftiga gifter". Ville bara meddela så du vet." Att det inte finns något att göra säger jag till Anders, för jag förstår att kommunen knappast går emot Anticimex. Jag vill inte reta upp Anders så att någon på Miljökontoret bryter mot sekretesslagen.

Jag fick följande två svar på detta mail den 14 mars: "Tack för ditt mejl. Det är tråkigt att höra att katten är sjuk. Jag kommer kontakta Anticimex i eftermiddag angående detta för att kontrollera huruvida råttgiftet hanteras enligt de regler som finns. Jag återkommer till dig när jag har talat med Anticimex." "Jag har nu talat med Ingemar Strand på Anticimex som ansvarar för råttbekämpningen i Växjö kommun, och meddelat att vi har fått klagomål på råttbekämpningen i Högnalöv. Han kommer kontakta deras tekniker som specifikt ansvarar för just denna gården som ska besöka platsen, och sen återkomma till mig under morgondagen. I dagsläget bedömer jag inte att de har brustit i hanteringen, men vi får se vad han säger i morgon. Som jag har sagt tidigare har vi inte kompetensen att göra någon bedömning huruvida katten har blivit förgiftad av råttgift, det är en veterinärs sak att avgöra. Om du har fler frågor till Anticimex går det bra att kontakta Ingemar på telefon 0470-709556." Ja, du ser själv att bara för det var Anticimex och inte en privatperson som lagt ut giftet så gäller inte Kemikalieinspektionens regler längre. Dessutom visar nu Anders en otrevlig sida och viftar bort den veterinärsundersökning som just nu pågår som om den inte räknades. Varför gör han annars det otroligt dumma uttalandet att han saknar kompetens. Ja, det kan jag hålla med om att han gör nu såhär i efterskott. Min ursprungliga fråga, som jag ställde innan vi hittat katten och fått henne kollad av veterinär, svarade han aldrig rakt ut på. Jag hade ju undrat om det var riktigt att detta gift fick placeras så vårdslöst att barn och husdjur kunde komma till skada. Han totalt ignorerade att jag inte ser någon mening med att fortsätta, eftersom jag tror Anticimex får sätta ut gift såhär, utan att någon myndighet bryr sig.

Efter att ha läst hans slutgiltiga bedömning av situationen fick jag så svåra skrattkramper att jag inte kunde sova på en hel natt. Sen var jag ju också så glad över att Lindas tillstånd förbättrats från nattsvartaste hopplöshet till ett mirakel av förbättringar. Något jag hade intensivt bett Moder Natur om vid "häxans hus" som ligger vid en stark leylinje i förbindelse med Alö stenar och Europa med energiriktning mot Växjö. Till och med det kända Stonehenge är förbundet med denna linje och det finns en otroligt stark magisk energi där för den som vet hur man utnyttjar den. Flera gånger har fantastiska saker inträffat jag projicerat vid fullmånetid. Här är Anders tokroliga mail den 15 mars: "Har nu haft en andra kontakt med Anticimex, Ingemar Strandh. Hans skadedjurstekniker har nu varit på plats för att kontrollera betesstationerna. Utifrån de uppgifter vi har på vårt bord nu har vi ingen anledning att tro att Anticimex har hanterat bekämpningsmedlet på ett annat sätt än vad som finns föreskrivet i regelverket. Har du fler frågor eller synpunkter på detta är du välkommen att kontakta mig igen." Det skrattretande i det han skriver är inte det att han besannade min förutsägelse att Anticimex får lov att förgifta oss, utan att han helt allvarligt sitter och påstår att han - miljöinspektören - överlåter inspekterandet till dem själva. Om något bevisar jävighet så är det själva detta uttalande, för ingen myndighet skulle låta en skattesmitare, bidragsfuskare, fartsyndare kolla sig själv. Bara om det finns jäv. Så stöddiga är Anticimex att de placerar ut minst 5 nya behållare utöver de 7 som redan finns i ladan. De "vet" redan att de har kommunens godkännande att förgifta oss och detta är deras sätt att demonstrera det för oss.

På måndagen den 19 mars skrev jag en gång till. Mest för att se hur han skulle reagera på en rak fråga, för jag förstod ju att han skulle ljuga igen för att skydda sitt ego när frågan tillspetsades: "Ska vi tolka ditt svar som att Miljökontoret i Växjö kommun stöder utplacering av superwarfariner i öppna utrymmen och t o m utomhus? Enligt dig, i vårt telefonsamtal, ska Kemikalieinspektionens regler tydligt ange att så inte får ske. Har något ändrats i tolkningen av deras regler, eftersom du ändrat dig? Att barn och husdjur kan gå ut och in utan att ens öppna dörrar har vi redan diskuterat och konstaterat är fallet, så jag tolkar det som att det är ok att så kan ske. För det finns ingen anledning att tro att denna "självkontroll av Anticimex" du litar på ska fungera, lika lite som i övriga samhället med fartsyndare, skattefuskare, osv. Är min tolkning av ditt svar riktigt, att ni tillåter att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan komma åt det och riskera förgiftning/sjukdom, dvs är det "allmänt vedertaget", som Brb kap 13 beskriver det? Svara gärna "ja" eller "nej" så det inte kan bli fler missförstånd. Detta var den fråga jag ställde och upprepade i vårt telefonsamtal. Den då försvunna katten var aldrig min fråga, så jag förstår inte din oro över att behöva diagnosera henne. Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu bevisligen kommit till skada. Men pga ditt stora intresse av kattens hälsotillstånd kan jag kort nämna att hennes diagnos, av legitimerad veterinär vid Djursjukhuset i Växjö är "förgiftning av råttgift epanfall superwarfarin". Detta har dock ingenting att göra med min fråga till kommunen. Skadeståndsanspråk hänvisar vi oss själva till Anticimex, som ansvarig utplacerare av giftet. Avgörande för denna fråga är således inte om någon kommit till skada, utan om denna hantering, som riskerar att någon kommer till skada, sker med kommunens välsignelse. Vid frågetillfället trodde jag inte jag skulle komma över så påtagliga bevis för att själva skadan var ett faktum."

I det mailet framkommer det igen tydligt att jag bara vill ha svar på en fråga. Jag "anmäler" ingenting egentligen, utan vill ha deras policy förklarad för mig. Jag upprepar också att det inte handlar om kattens förgiftning och att vi vänder oss själva till Anticimex om vi vill. Denna formulering innefattar att jag på inga villkor vill att någon på kommunen lämnar ut mina personuppgifter åt höger och vänster. Eftersom myndigheter inte får lämna ut uppgiftslämnares identitet står jag ju skyddad under sekretesslagen och antar att Anders och övriga på kommunen känner till detta. Svaret från Anders lät inte vänta på sig - han var på semester! Så var det med hans "kontakta mig igen". För oavsett om han reser bort, snackar bort fakta eller uppför sig hur irrationellt som helst så kvarstår en sur eftertanke. Varför försvarar kommunen så hett Anticimex? Bara jäv känns som en riktig förklaring. De känner varandra, har ett förflutet ihop. Man kan nästan se dem som ett par, en man och en hustru. Miljökontoret är den lojala hustrun som blint litar på sin otrogne mans ord att han inte gjort något fel, när en antastad kvinna ringer och klagar över mannens beteende. Anticimex är en skitstövel till karl som är snygg och charmig, förför många med sitt vackra tal, men inte går att lita på en sekund. Tur för honom att han har sin hustru på kommunen, som går i spetsen i försvaret av makens ädelhet utan minsta reflektion över fakta eller användande av logik. Det kanske låter som en löjlig liknelse om det inte var för att historien talar för att de har en slags ohelig allians.

Anticimex har en stor naturlig konkurrent, som Moder Natur har tillverkat åt oss människor - Katten. Om de vill öka sina vinster borde de alltså oskadliggöra sin konkurrent på något vis. Att förgifta alla utekatter är helt i Anticimex intresse. Att skrämma alla oss kattägare att hålla våra katter inomhus är också i deras intresse. Det otäcka är att deras förgiftade möss kommer in i våra hus. Flera gånger i vinter fångade vi möss som trots de var döda inte slutade blöda. Dessa möss kastade vi ut, för vi kände inte till att Anticimex lagt ut superwarfarin i vårt område som hade exakt den effekten. Dessa möss åts sen upp av våra katter, liksom alla möss de själva fångade i och runt vårt hus. Vad det gäller denna inofficiella "kattbekämpning" så misstänker jag helt klart att kommunen ser blitt på detta då det gör att de själva slipper bry sig. Att även älskade huskatter och innekatter riskeras kan de cyniskt se som en risk de är villiga att ta, ifall Anticimex hjälper dem bli av med alla magra musätande vildkatter. Att Anticimex gillar att döda katter är förståeligt då det är ett vinstdrivande företag. Även folk som får hundar förgiftade blir väldigt sura och då hundar brukar äta direkt från betet och tydligt uppvisa förgiftningssymtom inom 1-3 dygn är det otroligt lättare att diagnosera. Ändå misslyckades veterinären ställa rätt diagnos när en hund här blev förgiftad och spydde blod och hade becksvart avföring. Det var hon som hittade Linda som berättade detta om deras hund och hur hon först ett år senare fick rätt diagnos av en vaken veterinär, som kände igen skadorna hunden fortfarande uppvisade. Giftet kom inte från deras gård, varför de inte fattat vad som var fel på hunden, men jag vet att de har en lada uppe vid Arvidssons gård de ibland har med sig sina hundar till när de tar hand om djuren. Arvidsson är den som låtit lägga ut giftet i "vår" lada. Tanken att de sagt att alla katter de tar upp till ladan vid Arvidssons gård mystiskt "försvinner" ger mig också ytterligare en känsla av hur mycket ondska som lurar under denna glättiga saneringsyta.

Rent logiskt borde det ligga i Anticimex intresse att hindra att åtminstone hundar och barn kommer åt giftet. Här ligger giftet så att ialla fall småhundar, som grannens taxar, kan ta sig in i byggnaden och leka med giftlådorna. Även om barnen kanske inte är lika benägna att äta giftet som hundarna är så kan de ändå andas in eller råka slicka på fingrarna efter att ha hanterat giftet, som ligger i roliga små lådor de lätt kan peta upp. Och giftet ser så skojigt ut där det är inkletat i en rosa geggamojja. Att Anticimex helt arrogant tycker det är ok att de barn som bor här kan gå in i ladan genom den trasiga dörren och leka bland råttgiftet är helt obegripligt. Ända till man inser att kommunen om och om igen tagit Anticimex parti och skyddat dem mot oroliga föräldrar och djurägare. Då känner de sig allsmäktiga och oantastliga. Det är då man begår de största misstagen, ty högmod går före fall. I många kommuner använder de sig inte längre av så här farliga gifter och behöver inte hålla Anticimex bakom ryggen för att skydda sig själva, utan de rekommenderar giftfria metoder för skadedjursbekämpning. En betydligt modernare inställning om vi ska ändra den kurs vår Moder Jord är på väg mot. En annan intressent i den här härvan är försäkringsbolagen, fick jag veta av Lindas räddare. Försäkringsbolagen kräver att lantbrukarna anlitar Anticimex för att få ta ut en försäkring. Programmet heter just "Anticimex-programmet" som lantbrukarna var tvungna att köpa. Denna verksamhet är ur konkurrenssynpunkt rent olaglig, då den binder upp en stor målgrupp till ett och samma företag utan minsta möjlighet för konkurrerande företag att ta sig in på marknaden. På så vis uppkommer en form av monopoli och andra metoder att utrota och begränsa skadedjur hindras att komma fram. Vi blir fast i råttgifts-fällan som varje år kostar tusentals djur livet, som inte är råttor eller möss. Hur många gnagare det drabbar håller jag osagt, men som Lindas veterinär sa - de är också djur och lider oerhört mycket av den plågsamma effekt blodförtunnande medel som superwarfarin har på levande varelser. De förblöder långsamt till döds i vad som mest kan liknas vid Ebola. Ondska - jag säger inget mer.

Jag ser att detta är helt olagligt, speciellt om en gård saknar skadedjur, är ren och snygg och använder naturliga bekämpningsmetoder som inte kan skada barn och husdjur. Ifall det är såhär så finns det således ytterligare en stor intressentgrupp som håller Anticimex bakom ryggen och ger dem oomtvistlig makt att förgifta och missleda oss vanliga invånare. Om vi tror att försäkringsbolagen känner oro över alla de fall av förgiftade djur de behöver ge ut ersättning för, så är det ju nästan uteslutande hundar med akut förgiftning det gäller och de brukar vara snabbotade. Katter är sällan försäkrade och kostnaden att rädda dem efter en långt utdragen förgiftning gör att ägarna oftast väljer att avliva dem utan att ens ta dem till veterinär och därmed försvinner alla bevisen. Därför kan även försäkringsbolagen tjäna på detta då gnagare annars kan ställa till betydligt dyrare skador för dem. En slags "det de förlorar på gungorna tar de in på karusellen"-attityd. Här är Anders svar den 26 mars: "Jag har varit ledig en vecka och därför inte kunnat svara på ditt mejl tidigare. Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas, tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker. I detta fall har vi gjort bedömningen att råttgiftet inte har förvarats på ett sådant sätt. Och där skiljer sig din och min bedömning. Jag kommer att tillsammans med fastighetsägaren och Anticimex besöka platsen och studera hur råttgiftet förvaras. Detta kommer att ske tidigast nästa vecka. Därefter kontaktar jag dig igen för att meddela om vår bedömning står fast eller om vi har ändrat bedömningen. Om vi ändrar vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Om du fortfarande inte delar vår bedömning efter detta får miljö- och hälsoskyddsnämnden fatta ett beslut om att lämna ditt klagomål utan vidare åtgärder. Detta beslut kan du då överklaga till Länsstyrelsen."

Han svarar alltså nej på min fråga att man inte får lägga ut gift så det kan skada, sen ändrar han sig och säger att så inte skett i det här fallet, dvs han tycks mena att katter inte kan ta sig in i utrymmet och där bli förgiftade. Denna form av logik brukar kallas "orwelliska", då han skriver detta fullt medveten om att giftet ligger i en lokal jag sagt fåglar, katter, småhundar och till och med olydiga barn har tillträde till. Att han tänker bryta min anonymitet nämner han inte, bara något om att han ska höra av sig igen med ett svar, vilket jag ser fram emot efter all denna "orwelliska" fått min hjärna i spinn. Han nämner något om "nämnden" och "utan åtgärd", vilket känns lite överdrivet pompöst för jag vill ju bara ha svar på en enkel fråga och har inte krävt någon utredning eller gjort någon formell anmälan. Herregud, jag vet ju ännu inte om de får eller inte får ha gift i utrymmet eftersom han aldrig ger ett rakt svar. Så jag utgår från att han menar nej när han skriver nej och skickar följande korta svar samma dag den 26 mars: "Det hela vore väl enkelt löst om någon spikade för porten som är trasig och sätter en bräda för hålet. Kanske för enkelt, men effektivt. Sen behöver ingen oroa sig mer för att någon av misstag ska komma i direkt kontakt med giftet." Som sagt, var det visst en för enkel lösning. Det skulle ju innebära att man faktiskt gjorde någonting istället för att bara vränga ord och slingra sig som ålar, för jag fick inget svar på det förslaget. Den 29 mars skickar jag tre foton med texten: "Tänkte det var bra att se lite innan, så du inte missar vad som är sevärt. Den låsta porten på baksidan demonstrerad av sexåriga Vendela. Den trasiga porten med hålet i nere till vänster som vetter mot vårt hus. "Poolen" som extra bonus - ta inte med badkläder - har sett döda djur i vattnet." Svaret på denna trevliga hälsning blev bara: "Jag är på tjänsteresa och kommer tillbaks 2 april."

Att han skulle komma och titta själv tyckte jag var bra, fast jag förstod att enda skälet var för att rädda Anticimex skinn. Mycket riktigt visar det sig att han fått dem att fixa lite småtabbar jag nämnt för honom, som till exempel att det inte sitter något anslag utanför byggnaden, bara inuti. En lapp sätts den 12 april upp på innangårdsporten, samma port jag skickat ett foto på den 29 mars utan någon lapp. Enda problemet är att lappen är helt osynlig från alla håll. Bara personer med ärenden in på gården kan se lappen och ingen som smiter in igenom den trasiga porten på baksidan. Efter besöket den 12 april börjar jag vänta på det beslut han äntligen lovat mig på min fråga om kommunen stöder att giftet finns i lokaler där katter ränner runt hela dagarna. Anders har ju nu flera gånger sagt och skrivit till mig att han anser att man inte ska ha giftet på en sån plats, men inte litat på min bedömning att katter går ut och in genom hålet i porten. Det tar en väldigt lång tid för honom att besluta sig. Säkert för att det Anticimex sa till honom var helt felaktig information. För det första finns det där hålet jag tjatat om, för det andra fanns ju inget anslag på porten. Så han måste tänka länge, så länge att han inte kan tänka ensam. Hela miljökontoret måste tänka för att ge mig mitt lilla enkla svar, som jag väntat på i en hel månads tid. Efter en arbetsveckas väntan får jag nog. Hur lång tid ska det ta att säga sanningen? Jag skriver ett mail till den 17 mars till alla de tre jag först skickade min fråga till, samt till chefen och ansvarige politiker så de ser att Anders behöver hjälp att tänka: "Har ännu inte hört ifrån dig efter din inspektion. När ska de ta bort giftet, alternativt stänga av utrymmet så inte längre katterna springer omkring inne i lokalen? Som du nu själv sett är det ytterst lätt även för små barn att ta sig in. Det bor en hel del i området vid ladan. (Giftet Bromadiolon las ut 28 augusti 2006 för den som inte vet.) Det har nu redan gått över en månad sen ni på Miljökontoret blev uppmärksammade på förgiftningsrisken och som ni också redan vet har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)"

Eftersom jag halvt på skämt skickat ett foto av de livsfarliga avloppsbrunnarna som ligger bara ett par meter ifrån allmän väg, utan skyddande staket, så ställer jag en liten fråga om dessa vattenfyllda avgrundshål också. Något som de naturligtvis inte heller bryr sig om, som svaret nedanför talar sitt tydliga spåk om. Anders har inte ens brytt sig om att ge dem ett öga när han ändå var här! Hemma i Östra Göinge fick de som köpte vår fina swimmingpool med staket runt fylla igen den med jord för att grannen var orolig hans småbarn skulle drutta i den. Och den var inte ens hälfen så livsfarlig som de här poolerna, låg bakom ett högt staket och hade ytterligare staket runt själva poolområdet, men där sa kommunen stopp och belägg - så här får det inte vara. Men så får det vara i Växjö och mycket mycket värre. Inte druttar småbarn i Småland ner i hål, men det gör alla galna skåningar. Här är min lilla trevare: "Övriga frågor: Har någon tagit ställning till hur ni ska hantera de öppna poolerna jag tog upp 29 mars? Du Anders har ju nu haft en chans att titta på dem och sett att den ena ligger i marknivå intill vägen utan något som helst staket som skyddar, samt sett att den andra med en mur runt helt saknar stege upp ur så trillar någon ner kan de inte ta sig upp." Den enda av alla fem som fick det här mailet som svarade var Anders och varken chefen eller politikern brydde sig om att öppna mailet och se vad jag ville. Anders skriver tillbaka samma dag den 17 april: "Ärendet kommer att behandlas i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 8 maj. Innan dess hanterar nämndens arbetsutskott det den 24 april. När ärendet är avgjort får du ett beslut. Frågan om säkerhet kring fastighetens brunnar som du tar upp, ansvarar stadsbyggnadskontoret för. Peter Rydell är chef där, du når honom på adress peter.rydell@kommun.vaxjo.se." Peter svarade att jag skulle polisanmäla, vilket jag inte hade lust till eftersom det skulle göra saken offentlig. Alltså ville jag inte heller att min fråga till miljökontoret skulle vara offentlig, för annars hade jag ju polisanmält förgiftningen av katten så snart jag fick diagnosen. Hade ingen lust att få en massa skit från alla bönder i hela bygden, vilket nu ändå blir fallet tack vare Miljökontorets oförmåga att hålla på sekretessen.

Efter detta sista mail hördes aldrig Anders av igen. Hans utlovade svar på min fråga hade förvandlats till ett "ärende" och ut genom fönstret flög min lagliga anonymitet. Och som i alla tidigare mail från Anders framgick inte på vilket sätt katterna inte kan gå in och ut. Han hade inte en enda gång kunnat förklara den lilla detaljen för mig, trots att jag gett honom många veckors chans att klargöra detta för mig. Hans attityd var att jag blåljög när jag sa att jag sett katter gå ut och in i ladan. Redan den 13 mars hade jag i klartext ju sagt åt honom att lägga ner ifall Anticimex förgiftade katter med kommunen godkännande. Det sa jag alltså redan ett dygn efter min första trevande fråga. I det mailet redogjorde jag också för att ladan används av arrendatorn och ändå står det i det beslut "nämnden" skickat till mig den 21 maj att jag sagt något helt annat. Om jag dementerat en tidigare redogörelse och fått fram korrektare information borde Anders tagit med den senaste istället för att behålla en bevisligen helt felaktig "fundering" vi pratat om lite löst. Om de utan mitt medgivande använder mitt namn över den där textsnutten borde Anders åtminstone bemödat sig om att återge vad jag sagt korrekt och aktuellt. Det underlag de använt för sitt beslut är ett hopkok av gamla funderingar, dementerade uppgifter, halvsanningar och avsiktliga felciteringar. En stor del är rena svar jag gett på frågor Anders ställt mig och som jag mycket noga anger INTE har med min frågeställning att göra ett dugg. Ändå tycks han se det som vitalt och när jag tillhandahåller vad han begär, som journalkopia med veterinärens diagnos, vägrar han ta med den uppgiften i underlaget.

Här följer den text som knappt lyckas åskådliggöra ämnet, än mindre min förfrågans verkliga karaktär: "...(mitt namn) misstänker att hennes katt har blivit förgiftad av råttgift som har funnits placerat i en lada på fastigheten (fastighetsbeteckning)." För det första hade detta ingenting med min egentliga fråga att göra utan var en helt ovidkommande utläggning om hur jag hittade giftet i ladan. Något jag informerat Anders om vid två tillfällen. Dessutom "misstänker" jag ingenting eftersom jag har diagnosen och det vet Anders, hans chef, ansvariga politikern och ett par till inblandade. Formuleringen att giftet har funnits i ladan är felaktig då giftet fortfarande FINNS i ladan. "Det ifrågasätts om Växjö kommun tillåter att fastighetsägare som inte bor permanent på fastigheten placerar ut gift utan att meddela närboende om detta." Detta var likt en formulering i mitt första mail som jag ändrade redan nästa dag, eftersom det var arrendatorn som lagt ut giftet. I det mailet ber jag också Anders strunta i min fråga, eftersom jag fattat att Anticimex får lägga gift var fan de vill och Anders redan sagt att ingen som lägger ut gift behöver meddela någon boende i närheten någonting. Bra tips för den som tröttnat på grannens skällande hund, pinkande katt eller i största allmänhet verkar hata sina grannar. Alltså, ska jag nu tro att det gamla rara paret barnen pratat om HATAR oss? Jag talar om farbron Jan-Erik och hans fru. Jag gillar gamlingar så det här känns ruttet att de vill ha bort oss och döda våra djur, dränka mina barn, men det är vad som förmedlas till mig av kommunens attityder runt den här frågan. Jag trodde att Anders sa så för att han trodde giftet var inlåst, men nu när han vet det ligger helt öppet låstsas han som ingenting och blir då medbrottsling till varje ny förgiftad varelse. Samma gäller om någon någonsin drunknar i alla dessa öppna avloppsbrunnar och smala rör som sticker upp överallt med trasiga lock på. Tänk på alla olycksprogram med små barn som trillade i såna och måste grävas fram i fattiga områden. Tack vare Anders och hans vänner är nu Sverige igen ett sånt U-land, men med vår vattennivå finns inga barn att gräva fram - levande.

Beslutsunderlaget från den 8 maj fortsätter: "Katten befann sig, enligt uppgifter inkomna 2007-03-14, på djursjukhuset i Växjö svårt förgiftad med kraftiga kramper" Det här är hämtat från samma mail som det om arrendatorn och att jag vill att Anders ska strunta i alltihop. Att katten inte var det jag frågade om framkommer inte alls här. Hela fokus är helt felaktigt på katten. Fast det var Anders som sa den 12 mars att han ville jag skulle hitta katten och diagnosera henne, så står inte det här. Här verkar det vara jag som driver på kattfrågan, inte Anders. Galen katt-tant, eller vad försöker han utmåla mig som? Kanske är han bara djurvän och oförmögen att förstå det oväsentliga i texten han angav, eftersom han skriver "enligt uppgifter", inte att jag har journalkopia på detta och att det är ett faktum och inte något jag "påstår". Nej, jag tror han spelar på galen katt-tant kortet här. "Barn och husdjur kan gå in i ladan och det finns risk för att dessa får i sig råttgift." Äntligen en fullständigt korrekt mening. Kan inte annat än hålla med. Det gör nämnden också, som du kan läsa nedan. De håller med och fullkomligt SKITER I DET. "I handlingarna är kattens symptom beskrivna." För det första heter det "symtom" på svenska, men jag gör just det stavfelet själv jämt så det måste Anders fått från mig. För det andra så handlade aldrig frågan om katten, eftersom det INTE FANNS någon katt när jag skrev frågan. Jag trodde hon låg död och stel som en pinne under någon buske förgiftad till döds för länge sen. De anger också en del mail jag ska ha skrivit till Anders, men det saknas några behändigt nog. Det mailet med lagtexten kopierad från den 19 mars saknas. Den där Anders svarade "Nej" på frågan om Anticimex fick lov att lägga ut giftet dit djur och barn hade tillträde, men att han trodde "vår" lada var stängd. Ett annat mail som lyckligtvis saknas för dem är mailet från den 17 april, som varken chefen eller politikern läste. Där erbjuder jag återigen en journalkopia, eftersom Anders tjatar om att han måste ha en diagnos på den stackars katten. Det är nog bara han som behöver det för hon och jag är lika glada med som utan. Trots hans tjatande låtsas han varje gång jag erbjuder honom en kopia som om jag inte sagt någonting alls. Samma sak om jag upprepar veternärens diagnos. Då drabbas hela Växjö kommun av unison hjärndöd och fattar noll.

Således kan man läsa i beslutet: "Nämnden lämnar avgörandet till en veterinär huruvida katten har blivit förgiftad av preparatet." Hallå, någon hemma? De har ju redan fått flera erbjudanden om journalkopia med diagnoserad förgiftning av råttgift. Inte ens när jag jobbade med gravt förståndshandikappade träffade jag någon som hade så svårt att fatta, så ursäkta om jag tror de bara spelar. "Till ladan har inga andra än fastighetsägaren tillträde." Det är ju bra att veta, eftersom det är enda platsen man kan få reda på att det ligger gift i ladan och vilket MOTGIFT som måste till för att rädda livet på den som drabbats. Och giftmöss har hittats ända in i vårt eget kök. "Det går inte att ta sig in i byggnaden utan att forcera någon av dörrarna." Ändå kan min lilla 6-åring öppna porten utan minsta besvär, vilket de själva sett foton på. "Husdjur som katter kan dock ta sig in i byggnaden." Äntligen en mening jag kan hålla med om. Dock verkar inte detta bekymra mötesdeltagarna det minsta, trots Anders löften att "åtgärda saken" om jag hade rätt i att förhållandena var på detta viset. Och visst har Anders rätt när han ansett att vi ser olika på vissa saker, jag t ex föredrar att hålla mig till sanningen. Nämndens attityd låter som de alla är medlemmar i en satanist kult som gillar att offra små söta djur och oskyldiga barn. Lyssna bara på nästa genomcyniskt grymma uttalande: "Barn som lyckas ta sig in vid lek bör vara så pass gamla att det inte finns någon risk att de av oförstånd får i sig preparatet". En massa lösa antagen som helt saknar grund i någon fackkunskap. Var är barnläkarutlåtandet? Vad heter barnpsykologen som bevisat denna tes? Här finns inga fakta att hämta, bara påhitt av en hop oansvariga vuxna som tycker att sexåringar är gamla nog att gå 3 kilometer i beckmörker varje dag till skolan, utan trottoarer och med timmerbilar och stressade morgontraffikanter tätt inpå sig. Ja, det är exakt vad den här kommunen tycker en sexåring ska ägna sig åt. De tycker dessutom skolböcker är överskattade och har slopat köpa in så alla barnen kan lära sig läsa engelska. Bara några få lyckliga får chansen att få en bok att träna i - och det här är ändå bara LÅNEBÖCKER. Så deras tilltro till sexåringars insikter om vad man bör och inte bör leka med för roliga lådor på golvet ger jag inte ett vitten för. Dessa människor är totalt galna. De har förlorat verklighetsförankringen och ska riva den enda fungerande idrottsanläggningen i en stor universitetsstad, mot folkets uttalade önskan, och bygga två värdelösa World Trade Center torn som ingen vill ha. Allt det för de pengar de fått av folket att förvalta på det sätt folket önskar. Om de var hundar skulle jag ta ut dem på bakgården och skjuta dem av ren barmhärtighet.

Här står lite om slutdiagnosen av vår katt Linda, diagnosen som påstås "saknas". Där står det "förgiftning" och "katt ätit råttgift epanfall superwarfarin". Hon hade lågt antal vita blodkroppar och blod i urinen, typiska tecken på förgiftning av just det preparat använt i ladan. Hennes behandling bestod av Vitamin K för att stärka blodets levringsförmåga, Antibiotika för infektionerna giftet skapat och Fenemal för att stoppa epilepsin hjärnblödningen gett. Att det skulle kunna röra sig om något annat preparat än superwarfarinet Anticimex placerat ut där hon ätit möss hela hösten och vintern är helt otroligt då superwarfarin tar bort Vitamin K ur blodet och ger pyttesmå blödningar i lägre koncentrationer som blir värre och värre ju längre tid katten äter giftmössen. Hon hade blod i urinen och svart avföring, värk i musklerna och allmänn svaghet. Att hon kämpat i två veckor för att överleva efter att hjärnan angripits med småblödningar finns heller ingen tvekan om. Till och med Anticimex själva skriver att denna typ av långvarig exponering i små doser är fatalare än en enda stor dos. Hade Linda inte varit annat är otroligt frisk när hon åt detta superwarfarin hade hon varit död nu. Istället kämpade hon i månader mot alla små giftsymtom, liksom säkert flera av våra andra katter gjort, för att till sist tillfälligt besegras. Att hon stack hemifrån och slutade äta giftmöss kan ha räddat hennes liv. Anticimex har följande information på det anslag som satt inomhus när jag var där och snokade: "Bromadiolon - Farligt vid förtäring. Håll barn och husdjur borta från denna betesstation. Vid misstanke om förgiftning kontakta läkare (veterinär) eller giftinformationscentralen (tel 112). Vitamin K1 är motgift." Kommunen tar helt avstånd från kommuninvånarnas säkerhet och bryter därmed mot Miljöbrottet i BrB, 13 kap, 7 och 8 paragrafen. De känner till att gift är utplacerat och stöder den och blir därigenom medskyldiga till detta brott. Det kan i princip leda till fängelse. Förstår du nu varför de raderade mitt mail om lagtexten?

Jag kan berätta många skrönor om hur det var att växa upp som barn till någon i kommuntoppen, men det tänker jag låta bli. Även om jag har växt upp bakom ridån och vet hur det är att se sin far i tidningen var och varannan vecka och hur han möttes av respekt från alla håll och kanter, så är det inte någon information om hur dessa människor som arbetar nu i kommunerna fungerar. De här nya människorna saknar något som fanns förr i tiden. De är slipade och trevliga på ytan, men när "the going gets tough" så går de ingenstans, för de är ensamma, små och svaga utan sina överförmyndare, jag menar chefer och politiker, som basar över dem och berättar vad som är sant och vad som är en lögn. Till exempel var ju sanningen att djur kunde gå ut och in i ladan länge en officiell lögn som det lilla lydiga fåret Anders bräkte ur sig om och om igen, tills det blev paradigm-skifte och det inte gjorde något längre att djuren kom till skada. Något jag var tydlig med att jag trodde var fallet i mina mail från den 13 och 19 mars - att det inte gjorde vare sig kommunen eller Anticimex nått om några djur strök med. Och om det var deras ställning ville jag inte gå vidare, dvs jag upphävde all rätt att fortgå med något "ärende" i mitt namn den 13 mars. Anders struntade i min kanselering och fortsatte utan hänsyn till mitt önskemål. Jag skickade då om min fråga mer elaborerad den 19 mars och blev återigen lovad av Anders att djur fick inte lov att komma till skada. Jag trodde inte på honom, men lät honom hållas med inspektion och allt, för jag visste ju att jag var skyddad av sekretesslagen och att han inte fick avslöja mitt namn för Anticimex, fastighetsägaren eller arrendatorn utan mitt medgivande. Det gjorde Anders eller nämnden ändå och gjorde sig skyldiga till brott mot tystnadsplikten. Jag gjorde aldrig någon formell anmälan, utan bara en informell förfrågan. Även en formell anmälan kan göras anonymt och de kan inte utgå från att någons fråga är en anmälan eller publik, utan att fråga. Så länge de inte vet gäller tystnadsplikten.

Denna livssyn kallas CYNISM och min tro är att de som lever efter denna livsfilosofi kommer missa nästa stora fas av vår planets omvandling. Vi har inte råd att ha sådana människor här på vår vackra jord. Det handlar om allas överlevnad så kriminellt tänkande måste upphöra om vi som art ska kunna överleva i harmoni och respekt med varandra. En omvandling av vårt psyke jag känner det finns långtgående planer på att se till sker. Vem eller vilka som är bakom dessa planer överlämnar jag till din fantasi.

© ibeoDesign Vetteljus.org - All plagiering, avkopiering är strängt förbjudet och kommer få grava konsekvenser för förövaren - kom ihåg att jag bor vid ett kraftigt vortex-center med länkar till Stonehenge och vidare därifrån till hela världen och glöm inte heller att jag kanske är en häxa... Behöver jag säga mer? he he he ;-)




Läs noga vad som står på bilderna. Först vad som var Miljökontorets regler innan de visste vad Anticimex gjort, sen läs om Anticimex beteende vid giftutplaceringen och lägg märke till att de är exakt vad som sen blev Miljökontorets nya regler i deras slutgiltiga beslut. Miljöinspektören som lovade svara på min fråga heter Anders Lundgren, men hans chef Lars Wennerstål är ansvarig som överordnad för att sekretessen bröts och för att min fråga blev felrepresenterad och gick till nämnden utan mitt godkännande. Vill du se journalen med diagnosen, som Anders Lundgren bad mig trolla fram? Du kan få se den, fast Anders, Lars, Anna, Maria och Åke(C) vägrade se på den. De måste ju sakna bevis för att kunna döma mig i sin lynch-domstol! (Diagnosen tillfälligt borttagen pga för lite serverplats!)
Tror du superwarfarin är det enda sättet att bli av med gnagare? Försök något av följande tre alternativ - det finns många fler: Städa noga i dina utrymmen så ingenting ätbart ligger och skräpar, Sätt ut ultraljud vid alla ingångar till ditt hus eller uthus, Kontakta ett bolag som säljer bättre produkter, kanske Gardexa som lovar detta är ofarligt för barn, husdjur och vilt!



Gästbok


Webdesign © ibeoDesign. Art © David Delamare.
All rights reserved and nothing you find here may be dublicated in any way.